En av de bästa dagarna i mitt liv.
Något jag aldrig hade kunnat tro för tre/fyra år sedan, var att jag en vacker dag skulle kunna stå och öppet prata om min livshistoria. 
 
⬤ Först lärde jag mig att dela med mig av min historia med personer jag litade på.
⬤ Sedan lärde jag mig att prata relativt öppet om min bakgrund med främlingar.
⬤ Idag har jag inga problem att blotta hela min själ, oberoende på vem som lyssnar. 
   Jag insåg att det bästa sättet att läka på, var att sluta skämmas.  Varför ska jag skämmas över att jag är jag? Det behöver pratas om psykiskt ohälsa. Vi måste våga lita på att våra medmänniskor inte dömer oss. För egentligen det fanns ingen som var mer kritisk mot mig, än jag själv.
 
   Sedan kom jag i kontakt med Helena på Bilda. En riktig eldsjäl, en kvinna med ett oerhört driv och motivation att förändra på hur vi resonerar kring ohälsa i all dess former. Tack vare henne fick jag möjligheten att föreläsa med hennes underbara dotter Lisa, och även chansen att föreläsa själv om hur det har varit att leva med bipolär sjukdom.
   Den 26 oktober 2017 stod jag i Bomo, Borlänge, och pratade om mitt liv utan en mask. Hur det har varit att leva som bipolär och hur det har varit för mina nära och kära. Men framförallt, om hur jag lärde mig att leva med det. Vad som fick mig att ta mig igenom dagarna med huvudet högt. Jag hade inga förväntningar på hur många som skulle komma, men att bara stå där kändes som ett framsteg utan dess like. Därefter trillade det in folk lite hela tiden, tills hela lokalen var full. Jag kunde inte tro mina ögon.
   Men det som var mest fantastiskt med hela upplevelsen, var responsen. Alla dessa starka människor som kom fram efteråt och delade med sig av sina livsberättelser. Gemenskapen var ett faktum. Här stod vi, individer under en läkeprocess, och pratar om något så tabu utan att känna skam.
 
Bilder från när folk började trilla in:
 
Någon gång i framtiden, hoppas jag att jag får möta alla som kom fram efteråt, igen. Så vi tillsammans kan sitta ner och prata om våra livserfarenheter. Ett mål för framtiden. <3
 
 
Föreläsningarna om hemmasittare.
Sedan hösten 2017 har jag föreläst vid några tillfällen. Min första egna föreläsning skedde i oktober det året. Det  handlade främst ombipolär sjukdom och hur det har varit att leva med det. Sedan har jag föreläst med en annan, fantastisk tjej vid namn Lisa. Våran inriktning på våra föreläsningar har varit "Hemmasittare", då vi båda har suttit i den sitsen själv. Jag har föreläst från mitt perspektiv, lite om kombinationen med tonåren och min sjukdomsbild. Lisa har föreläst från sitt egna perspektiv och hur det har varit i kombinationen med hennes diagnos, Asperger syndrom. Vi har försökt att täcka upp så stora områden som möjligt kring Hemmarsittare temat. Det har gått oerhört bra och gensvaret har varit fantastiskt!
 
Det är ett oerhört viktigt ämne som det talas aldelles för lite om. Det har sakta men säkert kommit upp på tapeten, men förståelsen är minimal. Det handlar helt enkelt om okunskap. Förståelsen finns inte där, då många ser det som ren lathet. Som att deras barn helt enkelt inte tycker om att studera. Att de borde ta sig i kragen och släpa sig till skolan som alla andra "normala" ungdomar. Det fungerar inte riktigt på det viset. 
   Oftast finns det en tyngre bakomliggande orsak som på ett eller annat sätt handlar om det psykiska måendet. För var dag som går, blir det än svårare att ta sig tillbaka. Personligen tyckte jag att det var väldigt jobbigt att hela tiden komma på nya ursäkter till mina klasskamrater om varför jag hade varit borta så länge. 
 
Halvtaskig bild före föreläsningen hos
Studiefrämjandet Dalarna: