Influerande, inspirerande eller bara helt jävla olämpligt.

Det diskuteras mycket i media gällande en ökning av våldsbrott de senaste åren. Vad ”de senaste åren” innebär är dock något diffust. Jag tänker inte påstå att jag djupdykt i undersökningar gällande detta påstående, utan tänker snarare ventilera mina åsikter och funderingar ur ett personligt perspektiv av den rådande situationen i Sverige, och världen för den delen.

Jag köper inte argumenten kring att våldsamma tv-spel/datorspel resulterat i fler våldsbrott. Inte heller att skräckfilmer har den effekten på människor i överlag. Vi har hört argumenten förr, flertalet gånger ur alla perspektiv och vinklar som existerar. Personligen dock, tror jag att frågan om en markant ökning av våldsbrott är en illusion. Jag tänker inte förneka att människor blir influerade av underhållning/filmer/spel, absolut inte. Men jag tror att frågan snarare handlar om hur tillgängligt nyheter blivit de senaste tio-någonting åren. Varenda gång en rå nyhet presenteras, vibrerar min telefon till för att uppmärksamma mig om en sådan händelse. Varenda gång. Det går inte en dag utan att nyheter dyker upp i telefonen, så såg det inte ut förr. Då var det morgon och kvällstidningen som gällde för att uppdatera sig om läget i Sverige och världen.

Däremot tror jag att det skett en allvarlig förändring när det kommer till våldsbrott: de har blivit råare. Givetvis kan detta vara ett resultat av vinklade nyhetsinlägg. Men sammanfattat verkar det som att fler och fler brutala händelser blir brutalare, råare, vidrigare och svårare att smälta eller ens ta in. Det handlar inte längre om ”enbart” ett mord, utan snarare som verkar taget ur en slasherfilm. Vi människor har nog blivit mer rubbade under årens gång. Det är inte bara våldsbrotten som blivit råare: utan även ALL typ av underhållning. Det blir blodigare, vidrigare, mer motbjudande än någonsin förr. Och vi enbart sväljer denna förändring och underhålls av den. Som att vi behöver chockar som eskalerar och utvecklas i en riktning som är mer eller mindre skräckinjagande. Det krävs så mycket för att vi ska stanna upp och faktiskt analysera situationen. Vi finner rå underhållning motbjudande och avskräckande men samtidigt fortsätter vi att titta på filmer som gör en illamående, spelar spel som utspelar sig i scenarion som borde få vilken människa som helst att stanna upp och fundera på hur tusan underhållning fortsätter att utvecklas i en riktning som borde få oss att vakna upp.

Ändå sitter jag där på kvällen och avvecklar skräckfilm efter skräckfilm, i jakt på en adrenalinchock som bottnar i rädsla. Frågan är dock, behövs verkligen det mest motbjudande händelser för att vi ska få uppleva denna kick ändå? En rannsakning av materialet är nog på sin plats. Inte för att vi ska undvika saker som skrämmer oss, men för att fundera på om en film behöver vara så vidrig som Cannibal Holocaust och A Serbian Film? Nej, där går min gräns. Något sådant krävs inte för att skrämma mig, underhålla mig eller intressera mig. Någonstans måste gränsen gå. Inte främst var att undvika att influera störda människor, utan för att sådana vidrigheter inte bör existera i varken verklig form eller fiction.