Hur gör man detta?
Under en lång tid har jag velat starta upp en blogg, både för att dela och söka erfarenheter kring psykisk ohälsa. Problemet har varit att jag inte vetat hur jag på bästa sätt kan få fram mitt budskap, och samtidigt vidröra andra ämnen som intresserar mig.
Steg ett är kanske att presentera mig. Frågan är hur man gör detta på bästa sätt. Jag vill inte ge er en: "Hej, mitt namn är Heidi. Jag är tjugofyra år gammal och bor i Falun", presentation, för det säger egentligen ingenting om mig i huvudtaget. Inte heller kan jag introducera mig själv på detta vis: "Hej! Jag är bipolär och har två dvärghamstrar". Nej, det blir inte heller rätt.
Det är lite tufft ibland. Det är väldigt tufft ibland, borde jag kanske säga. Jag syftar inte främst på när hjärtat är tungt som en sten och skaver i bröstkorgen... Utan snarare när jag innehar all energi i världen och ska till att bestiga Mount Everest. Den delen slukar så mycket mer kraft än känslan av hopplöshet. Den maniska delen har slukat stora delar av min tonår. Förmodligen var jag väldigt rolig att umgås med då. Tänk dig att hänga med en Duracell kanin. En kanin som varken kan hålla tyst eller sitta still. Som bara flänger och har sig, med tokiga impulsiva ideer. Det är rätt kul när man är fjorton bast.
Tänk dig ett annat scenario. Ett spöke som inte har energi att ta sig ur sängen. Som inte orkar borsta tänderna på kvällen och inte duschat på flera dagar. Ett spöke som gömmer sig under täcket och vägrar kommunicera, som varken äter eller dricker. Det spöket ser du inte på flera veckor, sen dyker Duracell kaninen upp ur tomma intet.
Jag har full förståelse för min omgivning, att det var lite svårt att hänga med i svängarna. För tusan, jag hängde ju inte med själv. 
Lite kort och gott var jag ett vandrande kaos. 
 
Sen hände något. Jag klev ur sängen, jag bortsade tänderna, jag gav fan i att tycka synd om mig själv och körde. Jag lärde känna mig själv under denna resa. Med en verktygslåda överfylld med redskap att hantera min sjukdom med. Det är den resan jag tänker dela med mig av, tillsammans med delar av mig själv. 
Ibland krävs det en gnutta kaos för en hand full av ordning. 

#1 - Catrin

Läste en artikel i VLT idag om dig, väldigt intressant och bra. Föreläser du och Lisa i Västerås någon gång?

Svar: Det kan vi absolut tänka oss göra! Kontakta oss på hemmasittare@gylle.nu.
Heidi Lundgren