Årstider.
Årstiderna har alltid haft olika effekter på mitt mående. 
Sommaren har jag både våndats över och längtat efter. Givetvis tycker jag om värmen och ljuset, men tanken på att bli medbjuden till att bada har försatt mig i en knepig situation. Mina ärr på benen har inte varit något jag velat dela med mig av. Under många år har just dessa fysiska minnen komplicerat saker och ting. Hur berättar man för en utomstående att man skadar sig själv?  Det är en fråga jag ställt mig otaliga gånger. Idag kan jag besvara den, jag har fått träna. För ärren kommer inte försvinna bara för att jag ångrar dem. 
"Jag skadade mig själv för att jag jagade endorfinkickar. I det ögonblicket behövde jag en snabb lösning på ett tungt problem."
"Det var det enda sättet för mig att lugna mig själv när jag inte hade andra verktyg att ta till."
 
Hösten har varit upptakten till många tunga depressioner. Mörkret börjar leta sig in allt tidigare på dagen och kylan gör sig tillkänna. Dock brukar denna årstid bjuda på ett naturfenomen jag fullkomligt älskar: regn. Det finns inte många saker som kan mig sådan frid för själen. Men tyvärr räcker inte det till för att jag ska stå stabilt på marken. Det är värt att nämnas att de flesta anhöriga jag förlorat, har gått bort under hösten/vintern. Idag brukar jag dock förbereda mig för denna årstid i mycket god tid. Jag ser till att sköta min medicin exemplariskt, ser till att komma ut så mycket som möjligt, och försöka hitta på saker med nära och kära. Allting för att distrahera mig själv.
 
Vintern. Det finns en anledning att man pratar om höst och vinterdepressioner. Det är någonting som drabbar väldigt många, inte bara mig själv. Det finns till och med rätt mycket forskning kring ämnet:(https://www.svd.se/forskning-forklarar-vinterdepression). Du är inte ensam! 
Så det kanske inte är så konstigt att just denna årstid anländer med de flesta problemen. Förutom dödsfallen kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är som ställer till det för mig i hjärnan. Förmodligen är det ett antal "småsaker" som triggar igång det. 
 
Våren däremot är lugnets tid för mig. Det är då alla känslor från det tidigare halvåret får finna sin plats inom mig. Ljuset börjar anlända så sömnrytmen blir något bättre. När det inte är mörkt hela tiden reagerar mitt melatonin bättre tack vare de mer markanta ljusförändringarna. Dessutom hjälper vetskapen om att sommaren är på gång.
 
Jag tror att det handlar lite om vad man gör med varje situation. Under många år lät jag årstiderna ta för sig från mitt känsloregister, vrida och vända på allting tills det inte fanns mycket av Heidi kvar.. Andra situationer ska inte få styra ens känslor, det ska man göra själv!