Första betyget!
För någon månad sedan bestämde jag mig för att plugga in gymnasiet, och idag avslutade jag min första kurs. Ett B i Svenska 1, vilket översteg mina förväntningar. Jag är oerhört nöjd! :D
 
Jag var sjukskriven stora delar av grundskolan, 8:an och 9:an. Skolmiljön fungerade inte av flera skäl. Trots att jag hade en bra klass och goda vänner så sög skolväggarna upp min energi. Dessutom var det svårt när det svängde fram och tillbaka likt en pendel, då det inte fanns någon möjlighet att gå undan när en av sidorna tog över. Vid flertalet tillfällen slutade jag då upp på toaletten. Vid ett tillfälle fick en av fältarna bära ut mig därifrån till sjuksystern.
   Idrottslektionerna var det värsta, och när mitt självdestruktiva bettende eskalerade undvek jag lektionerna helt. Jag ville inte hamna i en sits där jag behövde förklara varför mina ben såg ut som att dem blivit attackerade av en tiger. Idrottsläraren var på mig så till den grad att jag inte ens gick till omklädingsrummet, jag struntade att gå dit i helt och hållet. Om läraren fick reda på varför jag inte gick dit, så skulle ju det ha resulterat i att mina föräldrar fick veta. Och det ville jag då absolut inte.
   Stora delar av min högstadiegång bestod av ursäkter och lögner. När jag började försvinna allt mer från skolan så började frågorna komma. Jag hade ingen aning om hur jag skulle tackla dem, så jag garderade mig med lögn efter lögn, ursäkt efter ursäkt. Allt för att inte avslöja för mina klasskamrater vad som egentligen höll på att hända med mig. 
   Skolmiljönvar tuff. Framförallt på grund av de höga ljuden och mängden människor. Matsalen försökte jag undvika så mycket jag kunde, gnisslet med bestick har resulterat i flertalet panikattacker. Det var också där som alla samlades, den plats som det ver flest elever per kvadratmeter under hela skoldagen. Intrycken var många, och jag kunde inte fly. 
   När mina föräldrar fick vetskapen om hur jag mådde, efter att jag ansträngt mig till det yttersta för att hålla det hemligt, så inleddes det första mötena med rektorn. Men resurserna fanns inte där, och jag blev bara sämre.
   Historian är längre än så, men det jag ville komma fram till var egentligen inte hur jobbigt det har varit med skolan. Utan snarare att jag, trots att det var evigheter sedan jag studerade, lyckats landa på fötter och dra igång karusellen. Det är aldrig försent!
   Så nu jobbar jag halvtid och pluggar distans på heltid, ett koncept som verkar fungera rätt bra. Efter de första två kurserna kommer jag dock studera halvtid över sommaren, så jag inte bränner ut mig själv. Jag vill nämligen jobba och studera samtidigt. För jag tycker väldigt mycket om mitt arbete, och tack var det har jag rutiner som hjälper mig i vardagen.
   Sen så drar Svenska 2 igång på tisdag! :D