Som vem som helst.
Egentligen har jag nog haft tur när det kommer till reaktioner på min diagnos. Det kan bero på att få vet vad bipolär sjukdom innebär, eller att förståelsen ökat. Jag tror dock att det oftast handlar om det förstnämnda.
 
Men sedan sker det med jämna mellanrum att reaktionerna förändras efter man berättat om sin sjukdom. En person som först har pratat med en som om man vore vilken människa som helst, slår sedan om och granskar en med kritiska ögon. Det har inte hänt ofta, men det har hänt.
 
Saken är den, att en psykisk eller biologisk sjukdom inte innebär att man är mer onormal än någon annan. Det innebär bara att man fungerar något annorlunda när det kommer till vissa saker. Du kan inte se på mig att jag har en diagnos, du kan inte märka det på mig när det kommer till min personlighet, och det gör mig absolut inte osmartare! En person med cancer blir ju inte direkt dummare eller konstigare för att de fått den diagnosen, samma sak är det med psykisk ohälsa. Den person du talar med innan du vet om bakgrunden, är fortfarande samma person efteråt. 
 
Jag tror inte att människor menar något illa, det tillhör nog lite våran natur att reagera på något som aviker från normen. Man kan inte rå för det, och det tror jag vi alla måste förstå. Det gäller bara att vara öppen, och beredd att ändra attityd när faktan kommer fram.
Näter som denna... & Q-pot.
...är något påfrestande. Säga vad man vill om sömnmedicin, (det är en diskussion som kan fylla mer än ett inlägg), men jag behöver dem. Det har jag kanske alltid behövt :'D. När jag var liten, sov jag inte. Och det blev inte bättre ju äldre jag blev. Min läkare fastslog att jag inte har ett normalt sömnbehov, på 5 timmar klarar jag mig faktiskt utmärkt. Men nätter som denna, verkar det inte räcka till med tillräckligt med sömnmedicin för att klubba en häst. Vi alla vet ju också vad som sker när man får panik över att John Blund inte hälsar på. Så fort man är uppstressad, är det kört.
 
   Än idag tar jag med mig några goda ord jag fick av min psykolog: "...kan du inte sova, sov inte. Upp och gör något och fokusera på något annat än just sömnen." Det är något som fungerar rätt bra för mig. Så här sitter jag.
 
   Jag är inte mycket för sociala medier. Tyvärr. Så att sitta och bläddra ner på Facebook eller instagram är inte ett alternativ. Istället hamnar jag denna kväll på en drös japanska auktionssidor som jag trillat in på senaste tiden. Sidor så som buyee.jp, wunderwelt.jp, egl.circlly.com (lacemarket) och mandarake.co.jp. Japan kan ju vara ett knepigt land att beställa hem grejjer ifrån (om det inte är ebay), främst därför att sidorna är på japanska. Prisa gud för proxytjänster.
 
   Saken med mig är den att hamnar i faser. Så har jag alltid varit. Med faser menar jag på att jag växlar mitt aktuella intresse med jämna mellanrum. Antingen är det baaara Disney filmer och smyckeskollektionen Disney Couture som gäller. Annars är det kostymfilmer och smycken från den viktorianska eran. Eller så är det anime och accessoarer relaterade till den asianska kulturen/modet. Det är bara för att nämna några.
 
   För någon månad sedan  fastnade jag för serien Korean Odysseus, vilket är lite av ett under då jag egentligen föredrar filmer. Och inte serier på tjugo avsnitt varav alla är en och en halvtimme lång... Efter det var jag hooked på asiatiska filmer och serier. Allt från spelfilmer till anime. Jag glodde igenom mina godingar, House of flying daggers, Curse of the golden flower och Reigns of Assasains. Sedan blev det en del anime, så som Netflix original serien Kukegurui och Sailor moon. På grund av det sistnämnda kom jag i kontakt med ett märke jag missat, Q-pot. Sen var jag körd.
 
   Q-pot hade gjort ett antal sammarbeten med Sailor Moon, en smyckeskollektion inspirerad av serien. Alla deras smycken har tagit form som desserter och godis, så som makarons och cupcakes. Nog har man stött på dessertsmycken som dessa tidigare, men detta var något helt annat.
 
   Så nu kan ni gissa vad jag har suttit och stirrat på hela natten. De senaste dagarna har jag även klickat hem några godbitar som min postlåda väntar otåligt på. Det är lite för lätt att handla när man svänger något.Bildresultat för q pot new collection 2018 sailor moon
Alkohol.
När jag var yngre drack jag alkohol väldigt ofta, i stora mängder. Jag hade inte koll på hur mycket kroppen tålde eller hur lång tid det kunde ta för att uppnå önskad effekt. Det slutade olyckligt vid några tillfällen, mitt tålamod fanns inte där. Jag ville må bra, så fort som möjligt. Även om det resulterade med huvudet ovanför toaletten.
   Det fanns många nackdelar med alkoholen i efterhand, det var inte bara den otrevliga stunden på toaletten halvt borta, som var påfrestande för kroppen. Jag var medveten om hur farliga mina mediciner var i kombination med alkohol, så trots min dumdristighet tog jag aldrig min medicin i kombination med alkoholen. Givetvis fick ju det andra bieffekter istället, jag fick ingen sömn och kroppen var rubbad för flera dagar framöver. 
   Sedan har vi effekten alkohol hade på min sjukdomsbild. Nästan varenda gång jag drack för mycket, triggades en deppressiv eller manisk fas igång. Och det var ett jävla helvete ska jag säga dig.
   En dag fick jag nog. Jag insåg att alkoholen inte var en lösning, och jag insåg hur mycket sämre jag blev att må i efterhand. Då hamnade spriten på hyllan nästan helt.
   Det är lite komiskt, för min sambo är lika lite intresserad av alkohol som jag. Vi har öl som har gått ut i datum i kylen, och en flaska vin kan bli stående i ett halvår. När vi väl dricker, tycker vi om drinkar. Riktiga drinkar. Ska man dricka, ska man göra det för att det är gott. Så glassdrinkar, Sourz Apple med krossad is och milkshakes med en twist är nog favoriterna. Sist vi drack alkohol nu, var vid nyår. Vi delade på en flaska vin, sen var vi klara. Nu är vi båda nöjda efter en drink, sen är det klart för tre månader till. Det känns som ett avsevärt mycket hälsosammare sätt att hantera någonting så allvarligt som alkohol på. Och jag slipper dessa förjävliga biverkningar och brist av sömn.
   Så efter att ha landat hemma efter en impulstur till Gävle, köpte vi med oss glass och Marabou och njöt lite av livet i soffan här hemma. Passar mig utmärkt. 
Ni får ursäkta det jordiga fönsterbrädet.
*Liten sidestory: Ser ni halmängeln som hänger på krukan? För några år sedan hade jag tagit bussen in till jobbet och precis klivit av, då en äldre man stod och såg lite vilsekommen ut vid en karta över busslinjerna. Han lyckades inte förstå vart han skulle, eller när bussarna gick. Efter en kort dialog om himmel och jord, bussar och vädret, hade han fått tillräckligt med hjälp att tyda tabellerna. Vi tog avsked efter att han gett mig den lilla halmängeln som tack. En timme efteråt dök han upp på mitt jobb. Han hade köpt med cykellampor (sådana i gummi man kan knyta runt styret) och menade på att hjälpsamma flickor måste vara säkra på att synas i trafiken om kvällarna på sin cykel. Ett minne jag tagit med mig.